Jag ser resultat

Jag kör typ lchf. Det blev så. Inte jättestrikt. Jag följer tre enkla regler: Ingen stärkelse, inget socker, max 5 gram kolhydrater per 100 gram. Men jag är nöjd så länge det är under 10 iallafall. Eller ja, egentligen är det mest lågkolhydratkost, jag sitter inte och doppar allt i bearnaisesås eller har smör i kaffet eller annat sådant som lchf’are håller på med i mina fördomar. Men jag väljer inte heller lightprodukter.

Varje dag efter lunch känner jag mig väldigt trött och irriterad. Toktrött och skitirriterad. Så då “fuskar” jag och tar en banan. Men det är inte fusk för jag följer ingen diet, jag lever på mitt eget sätt och får fan äta bananer. Jag har aldrig sett någon fet person frossa i frukt, alltså som att det vore det som var problemet. Jag tänker inte förbjuda vare sig frukt eller några grönsaker.


Jag tror iallafall att det kanske skedde något slags genombrott härom dagen. Jag var aptrött och jättehungrig och stod och lagade något så gott som stuvad spagetti till barnet, men jag, jag åt min supergoda sallad till mina köttbullar. Den hade jag stått och planerat mitt i hungern i affären. Askonstigt. Tidigare skulle jag ha köpt pizza och choklad, eller minst av allt ätit av barnets stuvade spagetti, eller iallafall haft ketchup på köttbullarna. Men nu vet jag inte vad som hände. Jag planerade min sallad med blomkål, persilja, fetaost och tomat. Köpte till och med köttfärs och rullade egna köttbullar för det var så mycket stärkelse i de färdigköpta. (Alltså va?! De som känner mig tappar hakorna nu.)

Fan jag glömde rödlöken, tänkte jag på väg hem från affären. 

Inte jag måste ha choklaaaad, nuuu! 

Utan bara: Fan jag glömde rödlöken.

Helt otroligt.


 Det kändes lite omotiverat i veckan, men jag bara körde på, för det är lätt att äta så här. Jag följer bara tre enkla riktlinjer, det är allt jag behöver klara av. Och det klarade jag fint. För en gångs skull. 


Jag tar verkligen bara ett steg i taget nu för att det här ska bli hållbart. När de tre första riktlinjerna för kosten sitter utan problem, då tar jag nästa steg. 


Och det funkar. Vågen visar neråt.  :)

Jag har tappat bort mig

 Jag höll mig inte till planen. Jag började mixtra och ta bort och lägga till. Läsa om olika kosthållningar som alla refererar till forskning och den ena är bättre än den andra. Kanske ska jag testa den dieten, eller den, bara en vecka eller två, för att se hur den fungerar och kunna skriva om den i bloggen sen… Och visst det kunde ju vara en bra idé om det nu var det som var syftet från början. Men nu var det ju inte det jag skulle göra. Jag hade ju en annan plan, men den kom jag inte ens ihåg. Jag glömde helt bort vad jag höll på med! Till slut var jag så osäker på vad jag skulle göra att jag inte gjorde någonting.

Det är mitt största problem, att jag glömmer bort vad jag har bestämt mig för.  För det finns ju så många bra idéer och när man tänker så många varv på allt är det inte lätt att minnas var man stannade. 

Meen det är bara att återgå till den ursprungliga planen.  Jag håller mig till det.

Effort muscle

Idag var jag riktigt sugen på spaghetti och köttfärssås, som barnen skulle äta, men trots det höll jag mig till planen och åt min matlåda. Detta krävde lite ansträngning. Man brukar inom psykologin prata om effort muscle, som ses som en muskel som används när man måste använda sig av beslutsamhet och vilja när något ska genomföras. Precis som idag när jag valde bort den väldoftande pastan som stod framför mig på bordet. 

Om allt du gör kräver ansträngning, psykisk eller fysisk, så tröttas denna muskel ut och situationen är inte hållbar. Du kan stegvis träna upp effort muscle till att bli starkare och klara av mer. För att kunna göra det måste du börja med att göra det enkelt för dig. Att förberedda så mycket som möjligt och framförallt att få allt att bara flyta på utan för mycket ansträngning.  Och genom att endast tänka ett enda steg i taget när du ska göra något som är jobbigt. 

Idag tränade jag min effort muscle, vilket var ett stort framsteg. :)

Diskburpees

Idag hittade jag på en liten lek till mig själv. Jag trodde först att jag inte hade tränat på fyra veckor och kände att det var ju ingen idé att träna för det var ju så länge sedan jag tränade (den logiken). Men vid en närmare titt i almanackan såg jag att det bara var fyra dagar sedan jag tränade. Tur att jag skriver upp det så jag slipper leva i villfarelse. Men det var iallafall lite trögt att komma igång, därav leken eller vad man ska kalla det. 

En ursäkt jag hade till att inte träna var att jag behövde diska. Okej, tänkte jag. Jag diskar. Men varje gång radion spelar en låt istället för pratet så gör jag burpees tills de börjar prata igen. 

Funkade kanon! Disken blev diskad och jag gjorde burpees tills jag blev yr. :)

Nu ska jag sminka på mig ett fejs och dra på kalas.  Hej svejs!

Livet

Om man fick leva om sitt liv så är det många som tänker att man skulle göra så mycket annorlunda den andra gången, men det som får en att tänka så är ju att man är vis av erfarenheterna från första vändan. Att göra om livet vore att göra samma misstag två gånger. 

Det är de valen du gjort (bra och dåliga) som tillsammans gjort dig så klok som du är idag. Det är genom livet man lär sig. De som aldrig har gjort misstag saknar en bit viktig erfarenhet som de aldrig kan läsa sig till. Och för mig är det viktigare att vara klok än att ha ett perfekt tillrättalagt liv.  

Kanske har jag fel, men vad spelar det för roll? Att tänka så här får mig att må bättre än vad jag skulle göra om jag gick omkring och ångrade mig. 

Så gör du träningen till en vana

  • Utför träningen samma tid varje dag.
  • Skriv upp i kalendern när det ska ske och se dig själv som upptagen under den tiden.
  • Ta en bild på dig själv när du tränar och sätt upp bilden på ett ställe där du ser den ofta. 
  • Anteckna hur ditt humör blir efter du har tränat, och se över dina anteckningar ofta. 
  • Ha träningskläder framme så du ser dem och lätt kan ta dem på dig. 
  • Ha bekväma träningskläder som du trivs i.
  • Använd träningskläderna endast när du tränar

Ur boken exercise for mood and anxiety, Otto & Smiths, 2011.

Om prestation och lek

När vi är barn så rör vi på oss i timmar utan att tänka en enda tanke på att det skulle vara jobbigt. Jag som var en hästtjej kunde cykla till stallet i snöstorm, mocka ur två boxar, rida en och en halv timme barbacka i skogen, och cykla hem igen. Utan en tanke på att det jag gjorde var träning för mig. Jag har försökt göra samma sak som vuxen och otränad och det var fan jobbigt! 

Jag var även en sådan som var ute och lekte häst i skogen och hoppade över egenbyggda hinder i flera timmar. Det var inte ens jobbigt för det var en rolig lek!

Nu som vuxen kan man inte ens gå en promenad utan stegräknare. Alla sträckor ska mätas och jämföras och prestationer ska förbättras. Det går inte ens att stanna till och plocka lite hallon för då sabbar man tiden. 

Är det konstigt då att träning blir ett obehag? 

Vi måste hitta tillbaka lite till leken även om vi är vuxna. Gör saker som är roliga! Lämna stegräknare och pulsband hemma och hitta tillbaka till lusten att röra på sig för nöjes skull! 

Ett steg i taget

Jag hör så många prata om att de ska ”börja efter semestern”. För allt blir ju så mycket lättare då. Men egentligen finns det ingen bättre tid än nu. Iallafall inte om det är en långvarig förändring du är ute efter, en hållbar förändring som du kan leva och må bra med. 

Om du trivs bra med att gå på diet i tid och otid för att däremellan äta dig överviktig för att återigen gå på diet, så varsågod. 

Om du vill göra en förändring för att må bättre, äta bättre, bli starkare och gladare – då ska väl den livsstilen även inkludera semestrar? Så varför inte börja på just en semester? Det kan till och med vara enklare att börja då eftersom du inte har så mycket annat (som arbetstider och sådant) att ta hänsyn till under en period. 

Det som gör att det känns så jobbigt är oftast att vi försöker göra för stora förändringar på en gång. Det är alltid lättare att ta ett steg i taget. Så tänk för dig själv varje morgon – vad kan jag göra för mig själv idag? För det ska vara för din egen skull du gör det. Och så tar du det steget just den dagen, och nästa dag tar du nästa steg. 

Själv har jag oftast svårt att välja just vilket steg jag ska ta, det finns ju så många steg att välja mellan, ska jag börja med att springa en mil, lyfta min egen vikt i bänkpress, sluta med socker, kött, mjölkprodukter, allt som har ögon, skal, kan kokas… Ja, ni vet.  

Det kan vara en bra idé att ta hjälp av en coach om du har svårt att hålla en någorlunda rak linje själv. Någon som påminner en om vad man bestämde sig för egentligen, när man själv glömmer bort. Och som kan hjälpa en med begränsningar i början också. Den vägen du har bestämt dig för är den vägen du ska fortsätta på. Man måste ge sig själv tid att lita på processen. 

Det är ju lätt att bli lite förvirrad när det finns 300 olika kosthållningar att välja på och lika många olika träningsmetoder som alla påstår sig ge ”bäst resultat”. Psykologiska studier har visat att människor som hade 20 valmöjligheter var olyckligare än de som bara fick 6 valmöjligheter, då fler val även ökar risken att du väljer fel. Så det kan vara en bra idé att begränsa sig lite i början av en livsstilsförändring. För att komma in i de nya banorna och inte uppleva information overload. Vilket inte är ett dugg konstigt att vi upplever i dagens samhälle.

Så håller du motivationen levande

  • Motivation smittar! Omge dig med människor som är lika motiverade som du är, eller se iallafall till att du träffar likasinnade regelbundet. 
  • Håll humöret uppe! När du är på dåligt humör så kommer du inte att vara motiverad, ganska säkert. Men då är det viktigt att komma ihåg att det bara handlar om dåligt humör, inte ett dåligt liv.Ge inte upp! 
  • Påminn dig själv! Sätt upp bilder, skriv ner dina mål, sätt upp påminnelselappar lite överallt. Kom ihåg vad du håller på med och varför du gör det. Annars är det lätt att glömma bort och återgå till gamla vanor utan att tänka på det.
  • Se till att omgivningen stöttar och möjliggör! Berätta för dina nära och kära vad du håller på med. Be dem stötta dig. Gör det enkelt för dig genom att se till att du har allting du behöver nära till hands, och se till att det faktiskt är möjligt för dig att genomföra det du har planerat. 

                                  Kör hårt!

    Så hur går det nu då?

    De senaste dagarna har jag varit jobbiga. Jag har varit grinig som sjutton. Motivationen att träna har varit som bortblåst, och det är där man ska ha vanan inne  så blir träningen av ändå. Och har man ingen vana ännu så får helt enkelt viljan kliva in och göra jobbet.

    Idag fick jag i alla fall nog. Jag gick omkring och irriterade mig på allt och alla, och inte minst på mig själv som slarvade så jäkligt med träningen. Så jag sa till min lilla unge att vi skulle träna idag och hon hakade på direkt (hon har tränat efter hemma-dvd’er sen hon var ett typ så hon är alltid på). Hon tog cykeln, jag tog hunden, och så begav vi oss ut. Min sinnesstämning var verkligen att jag absolut inte ville göra det här, men det som fick mig att göra det var att jag vet att det har en direkt påverkan på mitt humör. Så jag tänkte att jag springer tills jag blir glad, och så körde vi.

    Det är perfekt att ha en liten Enya med cykelkorg med sig på rundan, för i korgen får vattenflaskor plats, om man inte vet vart man ska så kan hon cykla först, och hon är alltid glad. Perfekt träningskompis!